- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
89

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brytningsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

även mycken nytta. Särskilt fäste jag mig vid den gamle
»farfar», en äkta patriark både till väsende och utseende.

Under allt detta var jag uppenbarligen en ung, troende man,
ehuru jag varken kan säga dagen eller månaden, när jag blev
det. Länge plågade mig därför Rutströms ord: »Den stund går
aldrig ur min håg, när jag först min Jesus såg.» Många gånger
var jag orolig över, att jag kanske aldrig var riktigt omvänd,
då jag icke visste, när det hade skett. Jag bad också Gud ivrigt,
att han skulle omvända mig. På den tiden lade man också
i predikningar mycken vikt på att ordentligt genomgå »nådens
ordning», men jag tyckte, att jag aldrig genomgått någon sådan.
Då jag en gång beklagade mig över detta för fröken Cecilia
Fryxell, som då var i Kalmar, sade hon: »Jag säger om allt
det där talet om nådens ordning, vad en tysk författare säger:
Hiiiter den Palt ist es ganz gut, aber in der Versuchung taugt
es gar nicht.1 Det är så med mig som med dig. Jag kan säga:
jag vet, att jag var blind men nu ser jag - men när och huru
det skett, vet jag icke.» Detta gav mig en god tröst. Men ännu
mer tröst fick jag genom ett stycke i Schartaus katekes, där
det stod, att många unga på ett nästan omärkligt sätt föras
till Herren, att detta oroar dem, så att de bedja, att Gud må
omvända dem riktigt, men erfara ingen bönhörelse, emedan
de redan äro omvända. Detta slog ju alldeles in på mig.

Landshövdingens hade en husmamsell, som var troende.
Hon hette Lina Burman och var från Kalix. Av henne hade
jag mycken nytta i andligt avseende.

Att den förändring, som skett med mig, observerades av
herrskapet Sköldebrand, var klart, ehuru inga ord växlades.
När landshövdingen märkte den förändring, som skett hos mig,
började han att införa en viss andakt i sitt hus genom att
söndagsförmiddagarna föreläsa ärkebiskop Wallins predikan.
Men det räckte bara ett par tre söndagar. En gång när jag

1 »I predikstolen är det där mycket bra men i frestelsen duger det rakt
inte.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free