Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brytningsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
läst en liten skrift: »Herren är nära», så lämnade jag den till
friherrinnan, emedan den hade uppfyllt mitt hjärta med glädje
och jag ville, att även hon skulle få erfara den glädjen. Jag
höll henne nämligen för att vara en troende kvinna. Därför
blev jag högst förvånad, när hon vid skriftens återlämnande
sade: »Det var en förfärlig skrift det där; man kan ju bli
mörkrädd av att läsa den.» Själv kände jag mig riktig salig
av dess innehåll, och hon blev mörkrädd - huru förklara en
sådan skillnad?
När jag nu blivit omvänd, så sade det sig självt, att jag
började tänka på att göra något för andras frälsning. Mitt
första missionsfält blev fattighuset i Kalmar. Det var på våren
1858. Dit började jag att gå. Jag läste Johan Arndts »Sanna
Kristendom» och bad. Hjonen voro mycket tacksamma och
glada, och ymnigt flödade deras tårar. Bland de gamla fanns
en kvinna, som ansåg sig vara en ond ande. Hon beskrev sin
fördömelse med följande ord: »Jag har ingen kraft att leva
och intet liv att döda?» - Var fick hon de orden ifrån?
Det var en fröjd för mig att få göra dessa besök och de
upprepades varje afton. Men nu bröt stormen lös.
Landshövdingen hade fått höra om dessa bönestunder. Ytterst
uppbragt utgöt han sig i en massa brutala ord. Jag fick icke vidare
gå och »störa fattighjonen i deras stilla gudaktighet». »Om
jag fortsatte, så skulle jag inom 24 timmar lämna hans hus.»
Jag gick till stadens v. pastor Ånelius, som var själasörjare
vid fattighuset. Han förklarade också, att han förbjudit
fat-tighussysslomannen att vidare släppa in mig. Han anförde att
han själv predikade där en gång i månaden samt gick dit med
nattvarden, när någon begärde den. Dessutom läste en supig
folkskollärare en predikan för hjonen i regeln varje sondag.
Jag svarade, att om en människa finge mat sex dagar i veckan.
så kunde hon väl vara utan den sjunde. Men att få mat en
dag och vara utan i sex, det ginge icke an. Men fattighuset
var och förblev stängt för mig från den dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
