Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brytningsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Nu var min ställning i det Sköldebrandska huset i grund
rubbad. Landshövdingen visade mig tydligt sitt missnöje. Huru
hätsk han var, kan man förstå av hans ord till mig: »Jag vill
hellre se Axel, mitt enda barn, såsom brottsling på
cellfängelset än såsom läsare i edra kretsar.»
En kväll kom han in i gossarnas rum, när jag höll på att
bedja med dem. De skulle just gå i säng. Jag låtsade intet
om. Förfärligt; uppbragt
avbröt han vår aftonbön med
hög röst och brutala ord. Jag
gick in i mitt rum. Han lät
gossarna lägga sig och läste
därpå själv Fader vår med
dem.
Nu förstod jag, vad klockan
var slagen. Jag gick till min
vän Horn - om det var samma
kväll eller någon dag senare,
minnes jag icke. För honom
utgöt jag milt hjärta och sade,
att den ställning som var icke
kunde sluta på annat sätt än
så, att jag bleve bortkörd. Han
försökte lugna mig. Jag hade
dock mina bestämda aningar
och för att »sälta mig i säkerhet», bad jag Borcll skaffa sig
ett betyg av biskop Genberg. Han gick till biskopen. Denne
trodde dock icke alls på mina farhågor, men lovade ett
betyg, ifall det skulle komma att behövas.
En dag, sedan vi ätit middag och voro komna ut i salongen,
bröt landshövdingens vrede ut över mig och han förbjöd mig
absolut att vidare umgås med Horn och Borell. Jag svarade:
»Om baron har något brott att anklaga dem för, så skall
jag villigt lyda, men är det bara därför att de äro troende
Erik Sköldebrand.
(Efter en målning på länsresidenset i
Kalmar.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
