- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
94

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brytningsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

en av de lugnaste stunder, jag haft i hela mitt liv. Av Herren
var del förvisso.

När jag kom ut ur salongen i tamburen, stod betjänten
Westman där, blek av förskräckelse. Men jag tog min hatt
och gick genast till Borell. Där fick jag ett hem.

Följande dag reste jag ut till Ljungby för att träffa biskop
Genberg. Han hade rest in till staden. Jag återvände strax.
Dagen därefter sökte jag honom. Jag omtalade hela förloppet
och begärde hans råd. Han sade, att han var bjuden till
middag hos landshövdingen samma dag, och så frågade han;

»Får jag säga landshövdingen, att herr Waldenström vill
komma tillbaka?»

Det var en förfärligt hård fråga. Men jag svarade:

»Ja, om landshövdingen ber mig komma.»

»Nej», svarade biskopen, »får jag säga, att herr
Waldenström vill komma tillbaka?»

»Ja, om landshövdingen önskar det.»

»Nej», genmälte biskopen, »inte fordra någon
förödmjukelse av landshövdingen. Får jag hälsa honom, att herr
Waldenström vill komma tillbaka?»

Sedan sökte han övertyga mig, att jag, såsom en sann
kristen, borde ödmjuka mig utan att fordra något motsvarande av
landshövdingen. Jag blev också övertygad och bad honom
framföra den nämnda hälsningen. Då var han nöjd. Men
jag väntade med bävan, vad slutet skulle bli. Naturligtvis
dröjde jag icke längre än till nästa dag, innan jag gick till
biskopen igen och frågade, vad landshövdingen hade svarat.

»Jag blev icke i tillfälle att framföra hälsningen», sade han.

För övrigt talade han undvikande, så att jag förundrade
mig. Men snart fick jag reda på hela historien. Sedan
middagen var äten, tog landshövdingen den gode biskopen med sig
in på sina rum. Där for han ut emot honom på det mest
brutala sätt för det betyg, han hade givit Borell. Det lär hava
varit ett förfärligt uppträde. Landshövdingen röt enligt sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free