Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brytningsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattigdom, enligt vad en bekant till mig, som samtidigt bodde
i Sundbyberg, berättade mig. Sic transit gloria mundi. Men
mig smärtade det att få erfara, att hon bott så nära
Stockholm, utan att jag vetat det. Annars skulle jag naturligtvis
ha besökt henne.
Naturligtvis skrev jag hem till min far och omtalade, att jag
blivit skild från min kondition samt hemsände biskopens betyg
rörande Borell. Jag tog för givet, att landshövdingen
också skrev. Med den kännedom jag hade om pappa, väntade
jag också, att han skulle per telegraf kalla mig hem till Luleå,
så snart han fick breven. Jag räknade därför ut, vad dag han
skulle få dem. För att tänja ut på tiden så långt som möjligt,
lämnade jag mina smutsiga linnekläder till tvätt dagen
därförut. Mina beräkningar slogo in alldeles på pricken.
Telegrammet kom med befallning, att jag skulle resa hem. Jag
svarade, att jag skulle göra det, så snart jag fick igen mina
kläder, som jag »i går lämnat till tvätt». Under det jag
väntade, passade jag på tillfället och for ut till Elghult och
Helleberga för att höra Guds ord. Där var Telander adjunkt hos
sin svärfar, prosten Wahrstedt. Jag hade varit där under den
föregående påsken. Vi togo in hos inspektören Queckfeldt på
Orrefors. Borell var med. Likaså Cecilia Fryxell.
Telander var en väldig predikant. Jag har aldrig själv under
någon predikan varit så rörd eller sett en församling så rörd
som den söndag, då vi hörde Telander. Hela församlingen
badade i tårar, Telander själv likaså. Efter predikan frågade
jag Cecilia Fryxell, vad hon tyckte om predikan – även på
henne hade tårarna runnit som strömmar. Hon svarade:
»Det skall jag säga dig, sedan känslorna lagt sig och jag
får se, vad jag har kvar.»
Detta utmärkta svar gjorde ett outplånligt intryck på mig.
Var gång jag hör talas om, huru åhörare gräto vid en predikan,
kommer jag ihåg det. Icke på ett enda ställe i nya testamentet
står det, att en predikan av Jesus eller av apostlarna hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
