- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
97

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brytningsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

verkan, att åhörarna gräto. Kristus och apostlarna vände sig
aldrig till åhörarnas känslor utan till deras sunda omdöme.
Människorna blevo i hjärtat övertygade. Sedan var det
somliga, som voro ordet lydiga och omvände sig, andra som voro
olydiga och förhärdade sig. Den vikt, som nu vanligen lägges
på upprörda, ljuvliga känslor, är mycket osund. Ofantligt
många mäta predikans värde efter dess kraft att uppröra
känslan. För dem består uppbyggeisen nästan uteslutande i
de upprörda känslorna. Vad de ha
kvar, sedan känslorna lagt sig, det
undersöka de aldrig. Höra de en
predikan, sorn går ut på att föra
djupare in i sanningens kunskap, så
säga de, att »den innehöll mycket
för huvudet, men litet eller intet för
hjärtat». Med hjärtat mena de då
känslorna. Huru dåraktigt ett sådant
betraktelsesätt är, kan man förstå
därav, att känslorna kunna uppröras
lika väl av villfarelsen som av
sanningen. Ja, det är i regeln på
känslornas väg som villfarelsen tränger
in och förvillar omdömet. Uppbyggelse är icke det, att
känslorna bli upprörda utan det att kunskapen blir grundligare,
tron fastare, kärleken innerligare, kraften att bekänna Herrens
namn och att vandra i hans efterföljd större, hela livet renare.

När jag korn åter från denna landsresa, var tiden inne att
företaga resan till Luleå. Det skedde med bävande hjärta.
Men Herren var med mig. Då ångbåten svängde om Gylzans
udde in på Luleåviken, gick jag ned i min hytt, kastade mig
på mina knän och bad till Gud om kraft att uthärda, vad
än komma kunde.

Så var jag åter i Luleå. Min far väntade mig på sitt rum.

Cecilia Fryxell.

1 - Minnesanteckningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free