Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Student i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
är ett tröstrikt namn.» Den stunden hör till dem, som jag
aldrig glömmer.
Fredr. Sandberg, Isak Johansson och jag voro som ett
klöverblad. Vi delade ljuvt och lett. Närmast oss kom Helander.
Lärostriderna på 1870-talet om försoningen och de kyrkliga
strider, som därefter följde, lossade något på bandet, särskilt
vad angår Sandberg. Han drog
sig alldeles undan mig.
Ehuru han mycket ofta var i
Stockholm, sedan jag blev
riksdagsman, hände dock
aldrig, att han besökte mig. Isak
och jag och Helander förblevo
dock trofasta vänner och äro
det ännu den dag, som i dag
är. Jag har också vinnlagt
mig om att bevara denna
vänskap. Då jag passerat
Falköping, har jag alltid, så vitt det
varit möjligt, ordnat min resa
så, att jag blivit i tillfälle att
hälsa på Helander, om ej mer
dock några minuter mellan två
tåg. Isak har bott mer
avsides, så att jag ej kunnat hälsa
på honom i hans hem. Men
han har ofta lagat så, att vi
kunnat träffas, och då alltid såsom gamla goda vänner.
Norlén och jag voro mycket tillsammans. Vi spisade middag
gemensamt en rätt lång tid. I mångt och mycket voro vi av olika
mening och diskuterade flitigt andliga frågor. Men det skedde
alltid i största broderlighet. En gång när vi efter ett sådant
tankeutbyte skildes åt-det varpå Kungsängsgatan2 - sade han:
2 I Uppsala.
Isac Johansson (Sir and h), P. P.
Waldenström och Fredrik
Sandberg 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
