Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Student i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en 16-årig flicka från Stockholm. Hon var mycket teatralisk.
En gång skulle hon uppträda i Anderssons hus och spela en
pjäs, som hette »Malins korgar». Andersson skulle vara
sufflör. Dörren till en inre kammare, där han var, stod på glänt.
Flickan kom av sig. Andersson skyndade till den låda, där
han visste att pjäsen låg, tog en liten skrift, som han trodde
vara pjäsen. Men när han kom till dörrspringan, läste han
på titelbladet: »Se, dörren är öppen». Det var en liten
väckelseskrift, som den troende kvinnan hade lyckats att smuggla
in i hans byrå. Andersson träffades som av en blixt från
himmelen. Han kastade sig på soffan, ängslig över sin andliga
ställning. Efter en tids arbete i egen kraft kom han till frid.
Likaså hans hustru. Och i tron förblev han till sin död för
några år sedan. Som pensionerad flyttade han till Nyköping,
där jag plägade besöka honom, så ofta jag kom till staden.
Vår predikoverksamhet i Villberga varade två dagar. Vi
predikade i olika byar. Den 3 jan. reste vi till Västerås. Vår
egentliga avsikt var att besöka det ståtliga herresätet
Karlslund. Här välkomnades vi på det hjärtligaste av både greven
och grevinnan Lewenhaupt samt Cecilia Fryxell. Det var
härliga två dagar, vi hade där i bön och sång, bibelläsning och
samtal. Under ett samtal om den breda och smala vägen
berättade Cecilia, att hon en gång under en lektion hade talat
med sina skolflickor över detta ämne. Då hade en flicka sagt:
»Men, tant, kan inte människorna göra som mjölnarens svin,
som har gjort sig en smal väg på den breda?» Hon hade
nämligen sett, huru en i närheten boende mjölnares svin hade pä
den smutsiga landsvägen trampat upp en smal gångstig. I
sanning en lärorik fråga.
Den 5:te januari reste vi åter till Villberga. Här predikade
vi i olika byar på trettondagsaftonen och trettondagen. Folket
var mycket oroligt och intog en hotfull ställning, så att det såg
farligt ut. Men Herren bevarade oss. På aftonen besökte vi
kyrkoherden, som genom bud bett oss därom. Han var nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
