Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Universitetsliv och universitetslärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
skratt. Det var en jämmerlig stund. När spektaklet var slut,
sade Hazelius: »Waldenström har dock bevisat riktigheten av
sin första sats.» Det var ringa tröst. Det väckte ock munterhet
bland de närvarande. Alldeles tillintetgjord steg jag ner ur
katedern. Detta var min första bekantskap med Hazelius.
Då jag sedermera en gång blev utsedd till respondens med
Einar Löfstedt som praces, så skolkade jag på Löfstedts
uppmaning. Det kostade böter, men Löfstedt lovade att betala
hälvten.
Emellertid kom jag snart nog in i en offentlig disputation,
som väckte icke litet uppseende. Jag minnes icke om det var
1859 eller 1860 på våren. Teologie kandidaten Hjerpe hade för
vinnande av docentur utgivit en avhandling om Ȁktheten av
Jakobs brev». Däri framställde han bland annat - jag tror
mig citera ordagrant -, »att skillnaden mellan Paulus och
Jakob är så skarp, att den varken på exegetisk eller historisk
väg kan utjämnas, men den är icke väsentlig, emedan den
endast rör tron och dess förhållande till gärningarna». Vidare;
»för Jakob är begärelsen icke synd utan retelse till synd; först
genom förening med viljan uppkommer synden.»
Disputationsakten bevistades av prosten, d:r Lindgren från
Tierp, som var Hjerpes svärfar, vidare domprosten Knös, vars
docent Hjerpe skulle bli, övriga teologie professorer m. fi. Den
av fakulteten utsedde opponenten var en docent, vars namn
jag ej minnes. Han blev sedermera teol. lektor i Norrköping
och dog på hospital. Hans opposition var egentligen ett
svulstigt lovtal över avhandlingen. Pro forma gjorde han några
intetsägande anmärkningar och gav sig strax, när Hjerpe hade
svarat. Sedan han hade slutat, vände sig Hjerpe enligt vanlig sed
till de närvarande och frågade, om någon av dem hade något
att anmärka. Då reste sig en ung student. Det var jag. Det blev
en ofantlig rörelse i salen. Professorerna riktade skarpa
blickar på den obekante. Och nu begynte en disputation på
»skarpaste skärpen». Det var ingen svår sak att från biblisk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
