Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Universitetsliv och universitetslärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
sade. Så t. ex. när han sade: »Vi omfatta det väsentliga av
kristendomen, vi förneka endast skapelsen, försynen, syndafallet,
Kristi gudom, försoningen och de eviga straffen.» Eller når
han sade: »Nu tänka herrarna kanske: när vi höra detta,
kunna vi icke hli präster. Men det behöver herrarna icke
bekymra sig för. Man kan mycket väl predika den populära
religionsläran för folket, fastän man ser, att man själv icke
behöver tro på densamma.» Men å andras sidan var där så
mycket sant och äkta kristligt i hans föredrag, att man i vissa
teologiska stycken hade mycket mer att lära av honom än av
teologie professorerna. Levde han nu, så skulle de moderna
teologerna betrakta honom såsom »efterbliven» och världen i
allmänhet skulle anse honom såsom halvläsare. Så mycket
närmare stod han den bibliska uppenbarelsen än dessa
teologer, ja än många även dåvarande präster. För honom var
också kristendomen icke blott den högsta, historiskt givna
religionen utan den absoluta, utöver vilken ingen högre kunde
tänkas.
När jag skulle tentera för Boström - det var den 12 juni
1861 - så tog han till ämne Guds rike. Hans åsikter stötte
i mycket mot min ortodoxa tro. Men sedan har jag förståt!,
att han hade väsentligen rätt. Emellertid mådde jag illa till
min invärtes människa av tentamen och önskade, att den
snart måtte bli slut. Jag tog därför upp min näsduk och
började torka svetten i min panna. När han såg det, sade han:
»Jag märker, att herrn plågas av värmen liksom jag, därför
kunna vi ta av oss rockarna.» Och så fortsatte tentamen i
skjortärmarna. Det hade jag icke beräknat.
Bland det sista han sade i tentamen var, att huru högt
människan än må utveckla sig i Guds rike, så kommer alltid en
viss sinnlighet (kroppslighet) att vara kvar. Annars skulle
människan sammanfalla med Gud. Jag har många gånger
sedan dess tänkt på detta, som ju alldeles överensstämmer med
Pauli tal i l Kor. l om andliga kroppar, som de uppståndna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
