- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
137

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Universitetsliv och universitetslärare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

sig själv. Då kunde jag icke längre hålla mig. »Ja», invände
jag, »detta är så till vida sant, som Boström lärde, att
människans enda plikt är att i alla avseenden vara, vad hon enligt
sin idé är bestämd att vara.» Biskopen blev generad. Och
gästerna sågo på varandra. Ty att detta är den kristna
sedelärans grundprincip, det måste var och en erkänna. Det insåg
även den vördade biskopen, men att detta var Boströms lära,
det hade han icke vetat. P. W.

Sv. Mgbl. 22 mars 1906.

En annan professor i filosofi var Sigurd Ribbing. Han var
till sin åskådning boströmian men hade mycket svårt att i sina
föreläsningar uttrycka sig på ett populärt sätt. Man måste bli
van vid honom, innan man kunde riktigt förstå honom. Den
väsentligaste nyttan hade jag av hans föreläsningar i
antropologi och logik, vilka voro utomordentligt lärorika och
intressanta.

Ribbings docent var Anton Rosell, vilken sedan blev lektor
och rektor i Växjöi samt dog såsom domprost i Göteborg. Han
gav enskilda förelåsningar, s. k. kollegier i filosofiens historia.
De voro utomordentligt klara och lärorika. Själv var han ock
en ovanligt ädel och sympatisk person.

Att jag kom i sällskap med teologie professorerna och
övriga teologiska lärare i Uppsala år naturligt. Den förnämste
utav dem var då varande professorn i dogmatik och
domprosten i Domkyrkan A. F. Beckman, som sedan blev biskop
i Härnösand och dog som biskop i Skara. Han var en
utomordentligt hjärtlig man och intresserade sig synnerligen för
den studerande ungdomen. I hans hem kunde man umgås
såsom om det hade varit ens eget hem.

En annan var professor Hultkrantz. Han var en
skarpsinnig teolog, och hans föreläsningar voro utmärkta av en
synnerligen logisk klarhet, vilket däremot icke var förhållandet
med domprosten Beckmans föreläsningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free