Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andliga inflytanden under studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
rättfärdighet, det visar Bunyan, då han i Kristinnas resa säger,
att Kristus har en fyrfaldig rättfärdighet: en gudomlig, en
mänsklig, en gudamänsklig och en genom gärningar förvärvad
rättfärdighet. De tre första slagen behövde han för egen del, det fjärde
skänker han bort åt dem, som tro på honom, så att det
tillräknas dem. Ty för Kristus var lagens uppfyllande en
överloppsgärning, vars lön måste tillkomma någon, fastän den icke
kunde tillkomma honom själv, emedan han redan såsom Gud
ägde allt. Men denne »någon»
var då den troende. Från den
sidan betraktade redan Anselm
saken, och sedan blev denna
åskådning bestämmande för
den ortodoxa teologien, dock
icke så mycket för den
katolska kyrkan, vilken mer lutar
åt semipelagianism, som
fastmer för den protestantiska.
Märkligt är ock, att i det
katekesförslag, som utgavs näst
före den nu brukliga
katekesen, beskrevs
rättfärdiggörelsen med konkordieformeln
ord så, att den bestod i
syndernas förlåtelse, Kristi
rättfärdighets tillräknande samt upptagning till barnaskap hos
Gud. I den katekes, som sedan 1878 antogs, blev punkten om
tillräknandet av Kristi rättfärdighet utstruken. Det var en rätt
betydande effekt av den strid om försoningen, som jag hade
väckt - fastän naturligtvis ingen ville erkänna det. Professor
O. Olsson vid Augustana College i Amerika insåg det ock och
skrev därför, att »den nya katekesen varit ute i tidens kyliga
luftdrag och fått snuva». Ett från hans ståndpunkt mycket
träffande yttrande.
^->^r^–-^
Carl Olof Rosenius med familj 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
