Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andliga inflytanden under studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
ursäkt, som själafienden förgäves framhöll för att därmed
lugna mitt samvete. Jag kände domen, och likväl lät jag mig
ej rättas därav; jag hade ej från början fattat posto såsom
kristen och låtit min umgängelse med henne regeras av
Herrans Ord och Ande; jag hade endast i allmänhet talat med
henne om kristliga ting o. s. v. men aldrig gått henne in
på livet med den frågan: »ho äst du} vad säger du om dig
själv?» –- och nu satt jag bunden i den snara, som jag själv
genom min otrohet spunnit. Dock! Jag såg, att det måste nu
bliva annat av. En söndagsmorgon gick jag dit för att tala
med henne, men nej - jag ängslades och våndades, men tog
dock efter en stund mössan för att gå. Men nu var Herrens
stund kommen. »Vill du ej, innan du går, först bedja med
mig?» frågade hon, då jag stod i begrepp att gå. Jag bad och
nu var snaran brusten. Hon började tala om, vad som
försiggått med henne under hennes sjukdom. Herren hade hållit
rannsakning. Hon öppnade sitt hjärta, hennes fromhet och
gudsfruktan hade blivit till synd, hennes tro var försvunnen,
hennes förtröstan hade gått under; Gud hade på ett underbart
sätt sagt henne, att denna sjukdom var en nådeshemsökelse
och »att det var sista gången han sålunda kallade henne».
Hon kände nu vikten av att taga i akt den tid, däruti hon sökt
var; hon insåg sin olyckliga belägenhet och var i stor ängslan
om tröst. Jag anförde då Herrens ord genom Jerem.: »Är
icke Efraim min älskelige son etc.» Detta var hennes födelses
stund. Själv har hon beskrivit denna stund med följande ord,
som jag efter hennes död funnit på ett papper i denna Bibel:
»Prof. Jeremia 31: 20: är icke Efraim min älskelige son? Jag
var sjuk. Waldenström.» Sjukdomen var av Gud ämnad till
livs, livet var funnet och sjukdomen vände sig. Hon
tillfrisknade fullkomligt. Ett härligt barnasinne utvecklade sig nu
mer och mer hos henne och bar härliga frukter. Hon
beklagade nu ofta sin förra blindhet. Guds ord blev henne
oändligen kärt och dyrbart. Ofta satt hon flera timmar vid sin
11 - Mninesdnteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
