Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första prästgärning och författardebut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
kyrkvärden emot varandra, och deri senare segrade. Det
förargade prosten. När de kommo till kyrkvärdens hem, sade
han: »Ta och sadla min häst!» – »Nej», svarade kyrkvärden,
»prosten skall väl nu som vanligt gå in och äta middag med
oss; mor väntar det.» .- »Tag och sadla min häst!» svarade
prosten befallande. »Nä, men inte skall väl prosten bli så där
ledsen, för att vi icke kommo överens vid stämman, utan kom
nu med in.» - »Tag och sadla niin häst!» kommenderade
prosten åter. - »Nå, nå», svarade kyrkvärden, »är det fråga om
den saken, så är jag icke prostens dräng. Där står hästen,
tag och sadla den själv.» – Prosten fick hjälp av en dräng
i granngården, och så red han i väg. Men efter några
ögonblick kom han i galopp tillbaka. När han fick se kyrkvärden,
ropade han: »Hör på, vad kostar frukosten?» – »Nej,
prosten, min hustru och jag bjuda icke med armbågarna.» - Då
kastade prosten åt honom en sedel och ropade: »Tag den där,
mer var frukosten inte värd.» Så vände han sin häst och satte
av i fart. Kyrkvärden tog upp sedeln. Den lydde på »12
skilling banko», d. v. s. 37 öre i nu brukligt mynt.
När Runsten kom hem, ångrade han sig och skrev någon
dag därefter, att han och hans hustru hade beslutat att nästa
söndag efter gudstjänsten se några kära vänner hos sig på
middag. Han bad därför kyrkvärden med sin hustru komma
med. De kommo, och allt såg gott ut. Någon stund efter
måltiden bröt kyrkvärden upp och ville gå. Prosten bad honom
dock dröja något ännu. »Nej», svarade kyrkvärden, »vi ha
lång våg hem och måste fara nu. Men hör på, prosten, vad
kostar middagen?» - »Åh min käre – -», började prosten
alldeles häpen. »Ja, ja», fortsatte kyrkvärden, »tag det här;
mer var den inte värd.» Så lämnade han honom hans sedel
tillbaka, sade farväl och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
