Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolmagister i Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga 70-åringar och skakade hand med mig, frågande om
jag kände igen dem. När jag såg dem sist, voro de såsom jag
mellan 20 och 30 år, nu voro de över 70. Men den hjärtlighet,
som lyste ur deras ögon, bar vittne om, att de voro mig
uppriktigt tillgivna.
Hjelmseryd är en plats, som jag aldrig glömmer. Där fick
jag en av de nyttigaste läxor, som jag någonsin fått i mitt
liv. Jag hade predikat i kyrkan en sommarafton. Bland
åhörarna, som icke voro synnerligen många, funnos några
mödrar, som hade små barn med sig. Barnen voro oroliga
och gräto. Jag avbröt min predikan och bad mödrarna föra
ut barnen. Ingen lydde mig. Efter en stund avbröt jag åter
predikan och yttrade: »Om icke mödrarna avlägsna sig
med de oroliga barnen, så måste jag gå ned från
predikstolen.» Det hjälpte. Men när jag kom ut ur kyrkan, fick jag
med min skjutsbonde att göra. Han hette Carl Andersson,
och var den längre fram i tiden så allmänt bekante och
avhållne »Carl Andersson i Vaxholm».
»Så skall magistern aldrig mer säga», sade han, »ty kom
ihåg, att det finnes en stor hop fattiga mödrar, som aldrig
skulle få komma ut och höra ett Guds ord, om de icke finge
taga sina små barn med sig.»
Jag kan icke beskriva, huru djupt dessa ord träffade mig.
De verkade en så radikal förändring hos mitt nervsystem,
att jag efter den stunden aldrig en enda gång känt mig det
ringaste besvärad av att se oroliga barn eller höra deras skrik,
under det jag predikat. Många gånger, när jag sett mödrarna
arbeta med sina barn för att få dem lugna och tysta, har jag
avbrutit min predikan och sagt till dem: »Varen icke oroliga!
Barn ä’ barn. Om de bli trötta och grina, så är det ingenting
att undra på; mig stör det icke det ringaste.» Men för dem,
som suttit mödrarna nära och känt sig störda, har jag på
samma gång berättat den där händelsen från Hjelmseryds kyrka.
Jag har också anledning att tro, att detta varit för många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
