Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag. Jag tänker, att jag ej slapp ifrån Jönköping utan att
predika på bönehuset där.
Från Jönköping till Växjö fanns ingen järnväg på den tiden.
Alltså måste vi åka med gästgivareskjuts, utom första stycket,
som Odencrantz lät skjutsa oss i sin fina vagn. Odencrantz
skrev ut s. k. förbudssedlar, som sändes med post till alla
gästgivaregårdar. Därmed beställdes två skjutsar till
bestämda timmar: en för oss och en för sakerna. Men väglaget var
så jämmerligt, att det ej dröjde länge, innan vi voro så
försenade, att vi måste betala väntpengar. Ja, på ett ställe hade
de beställda skjutsarna efter tre timmars väntan på
gästgivaregården gått tillbaka. Jag måste naturligtvis betala för dem.
Längre än till Vrigstad hunno vi icke den första dagen. Där
övernattade vi och kommo efter en högst besvärlig, regnig
och otrevlig resa fram till Växjö på eftermiddagen. I
synnerhet led min hustru ofantligt av skakningarna.
Nu för tiden, när någon skall gifta sig, är det vanligt att
först ett ordentligt bo ställes i ordning, så att, när den unga
frun flyttar in i huset, allting står som i ett dockskåp. För oss
kom detta icke i fråga. När vi gifte oss, hade vi
ingenting i ordning, inte det allra ringaste. Till vårt bo köpte vi i
Uppsala åtskilligt linne och togo med oss. När vi kommo fram
till Växjö, bodde vi en vecka hos en kamrat till mig, medan
vi ordnade ett litet bo. Jag hade före min resa till Uppsala
beställt en säng, ett par soffor och några stolar. Ett gammalt
skrivbord hade jag också köpt och låtit måla upp. Det
kostade 8 kronor och var efter mina anspråk ståtligt. Från
studenttiden hade jag en rakspegel, som var att fälla ihop. I
den kunde vi se vårt ansikte, när helst vi ville. Och mer
behövdes icke i den vägen. På torget i Växjö – jag vill minnas,
att det var marknad – köpte jag en byrå med tre lådor, av
furu förstås, ävensom åtskilligt annat. Det ena var efter det
andra. När jag skulle brandförsäkra allt, mina böcker
inberäknade, så befanns det vara värt 900 kronor. Varken min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
