Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ära vare Gud i höjden» o. s. v. Hela denna händelse gjorde ett
väldigt intryck, icke minst på mig själv, och jag tänkte: Just
där är den rätta platsen i gudstjänsten för ett barndop.
På vintern kunde det stundom vara mycket kallt i kyrkan,
ty på den tiden fanns ju icke värmeledning i kyrkorna. En gång
i 28 graders köld kommo två kvinnor med späda barn, som
voro födda några få dagar förut. Jag hemställde till dem,
huruvida de icke ville tillåta, att vi för köldens skull ginge upp till
prästgården och döpte barnen där. Efter en stunds övertalning
tilläto de det, men när vi väl voro komna dit upp, så tyckte de,
att det var bra skamligt, att icke barnen skulle få ett riktigt
kyrkdop, och så klädde de på barnen igen för att gå ned i
kyrkan.
Kyrktagning var på den tiden en mycket högtidlig kyrklig
handling. Den gick så till, att kvinnan stod i kyrkans förstuga,
det s. k. vapenhuset, alldeles i ingången till kyrkan. Prästen
stod innanför tröskeln. När han efter tacksägelsebönen tog
kvinnan i hand för att tillönska henne Guds välsignelse, så
skulle han leda henne över tröskeln in i kyrkan. Första gången,
jag förrättade en sådan kyrktagning, hade jag icke reda på
detta, kvinnan blev därför mycket orolig och hoppade genast
med stor iver in över tröskeln.
Det var en skön tid, den där första tiden av vårt äktenskap.
Lyckliga voro jag och min hustru, obeskrivligt lyckliga. Små
anspråk hade vi i de lekamliga tingen, och vad vi behövde hade
vi. Ekonomiska bekymmer visste vi icke av. Jag hade aldrig
några ekonomiska bekymmer, förr än jag kom så långt i
inkomster, att jag hade mer, än jag behövde, ty då ville snart
sagt alla människor vara med och dela med mig.
Predikoresorna till Bergunda voro korta, icke fullt 1/2 mil,
tänker jag. Och varje söndag plägade en skara troende ifrån
Växjö följa med dit ut.
Min hustru och jag voro inbjudna att tillbringa sommaren i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
