Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor vid Umeå högre allm. läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
tog det, och han var mannen. Sedan denne blivit kyrkoherde,
blev Wetter åter igen rektor, och det gick bra, så länge det,
så att säga, »gick av farten». Den goda ordning, som
Andersson hade infört, räckte ju till en tid, men sedan blev det
upplösning igen. Rosell försökte sitt bästa men lyckades icke
heller.
Bland lärarna vid Umeå läroverk var den sedermera så
ryktbara läroverksadjunkten C. P. Laestadius. Han vållade
läroverket allehanda svårigheter. Hela långa tider kunde han
vid lektionstimmarna sitta på lärorummet utan att säga ett
ord. Han skrev på svarta tavlan: memento mori (kom ihåg,
att du skall dö), så pekade han på dessa ord för pojkarna,
satte sig och sade, sorn sagt, icke ett ord under hela timmen.
När terminen var slut, gav han halva klassen stort A i betyg
och andra halvan C. I sitt yttre uppträdande var han mycket
konstig. En gång föll det honom in en vinter att kläda sig i
muff och ett stort grönt flor framför ansiktet, och så
vandrade han gatan fram med högtidliga, gravitetiska steg till ett
allmänt spektakel för både lärjungar och andra. Under en
annan tid klädde han sig till varje lektion i prästdräkt -
han var nämligen prästvigd - och kom iklädd både
prästkrage och prästkappa till lektionerna. En annan tid åter klädde
han sig i en kroppsarbetares vardagsdräkt. Rektorn var
alldeles rådlös och båd i all hemlighet stadsläkaren undersöka
Laestadius’ sinnesbeskaffenhet. Han hoppades nämligen få
honom förklarad sinnesrubbad och därigenom erhålla en
vikarie. Stadsläkaren gick upp till Laestadius och blev på det
artigaste sätt mottagen av honom. Laestadius hade fått reda
på orsaken till hans besök men låtsade icke därom. Sedan
de hade resonerat en lång stund mycket klokt och förnuftigt,
och Laestadius bjudit läkaren på förfriskningar, sade han till
honom: »Nå, vad säger du nu, tror du jag är sinnesrubbad?»
Det gjordes sedan många försök att få Laestadius skild från sin
läraretjänst, men det lyckades icke. När den nya löneregle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
