Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förskräcklig vinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
bland dem, som svulto, utan spridde sig genom smitta vidare
omkring. Kort före pingst dog provinsialläkare Haij i Umeå.
Samtidigt låg komminister Sundelin sjuk, så att jag måste
sköta hans tjänst. När jag kom ifrån doktor Haijs
jordfästning, gick jag upp till Sundelin. Han låg då i förfärligt stark
feber, och jag gav honom en duktig avrivning. Men febern
tilltog, och på morgonen Kristi himmelsfärdsdag avled han.
Jag skulle predika den dagen och gick direkt från hans
dödsbädd till kyrkan. Ingen människa visste, att han var död, förr
än jag från predikstolen tillkännagav det. Det blev en allmän
rörelse i församlingen. Mannen lämnade efter sig änka och
tio oförsörjda barn i ytterst fattiga omständigheter. Jag
insamlade icke så litet till deras understöd. På pingstdagen
kallade jag tillsammans församlingen till kyrkostämma efter
gudstjänsten. Där föreslog jag, att församlingen skulle under
nådåren avlöna adjunkt åt änkan, såsom den hade gjort, när
den föregående komministern, Åberg, dog. Under trycket av
den djupa sorgen, gick församlingen in på detta förslag. Men
somliga blevo efteråt förargade. Man kom underfund med det
förhållandet, att när komminister Sundelin tillträdde, så
ökades komministerlönen ined det belopp, som församlingen hade
betalat Åbergs änka till avlöning av adjunkt. Ett par personer
reste ut till doktor Grafström för att höra efter, om jag hade
haft någon fullmakt av honom att hålla den där
kyrkostämman. Däruti voro de dock förekomna, ty tredjedag pingst,
dagen efter stämman, reste jag ut till doktor Grafström och
begärde fullmakt. Jag misstänkte nämligen, att det skulle bli
några klagomål. Sådana ingåvos till Kungl. Maj:t men
föranledde ingen ändring.
Till »lön» för alltsammans förordnade Rådstuvurätten mig
till förmyndare för de tio faderlösa barnen. Gud hjälpte dem
ock igenom. Ingen nöd behövde de lida. Den yngste pojken
tog jag själv och hade honom som fosterbarn, till dess jag
lämnade Umeå. Han dog sedan som länsman någonstädes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
