- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
234

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästerskapet i Umeå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

När han efter slutade studier skulle resa hem från
Uppsala till Norrland och kom till Riddarholmen - på den tiden
funnos inga ångbåtar utan bara segelskutor - så lånade han
av kaptenen på skutan en båt för att rö sina saker ned
genom Norrström ut till det fartyg, med vilket han skulle följa
till Ratan. När han kommit förbi Riddarholmens nordvästra
hörn, observerade han, att under Norrbro låg ett laxfiske. Det
visste han icke om men förstod, att om han fortsatte, skulle
båten krossas mot laxfiskets pålar. Han rodde därför genast
intill kajen, fattade tag i ett ankarjärn. Skicklig gymnast som
han var, tog han båtens fånglina i munnen och kastade sig
upp på kajen samt band båten - till stor förvåning för en
folkskara, som inom några ögonblick hade samlats för att se på.
Han företog denna roddfärd därför, att han var fattig och
icke ansåg sig ha råd att taga en bärare för sina saker.
Emellertid blev han nu tvungen att taga en bärare. När han kom
till Skeppsbron, lånade han där en båt och rodde ut till det
fartyg, med vilket han skulle resa. Ombord fanns ingen
människa. Kaptenen hade gått i land för att mönstra besättning.
När Linder väl hade fört sina saker ombord och skulle kliva
ned i båten igen, halkade han och föll. Han kunde icke
simma, förlorade därför strax sansen men återkom till
medvetande därigenom, att hans huvud stötte mot någonting hårt.
Han grep genast tag i detta. Det var en ankarkätting.
Uppför den klättrade han och kom in genom klyset på ett
amerikanskt fartyg, som hade ankrat där fem minuter förut.
Besättningen blev i högsta grad förvånad, när han kom
krypande. Naturligtvis fick han hjälp att komma över på sitt
fartyg igen. Så bar det då äntligen av. När fartyget kom till
Ratan, skulle man enligt den tidens sed skjuta några
salutskott. Varje skuta medförde i regel ett par kanoner, som voro
placerade i fören. Linder stod i aktern. Huvudet stödde han
mot handen, medan armbågen vilade mot storsegelsbommien.
I detsamma första salutskottet small av, brast kanonen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free