Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästerskapet i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter blad, allt efter som han hade läst en sida. Han märkte
icke, att predikan var slut, utan vände igen och började så
på nytt. En gång, när han skulle läsa tacksägelsen över en
avliden gammal gubbe och en ungefär lika gammal gumma,
så slutade han med orden: ».– - och önskas dem till denna
viktiga förening nåd, lycka och välsignelse av Gud, som
äktenskapet stiftat haver».
Den tredje prästen i Umeå landsförsamling var komminister
Stenberg, några och 60 år gammal. Han var således en ung
man i jämförelse med de andra två. Av honom fick jag lära
icke så litet. Jag var en stark snusare och ville gärna bli av
med denna vana men var fullkomligt slav under densamma.
Stenberg hade också varit snusare men för lång tid tillbaka
lagt bort snuset. Jag frågade honom, varför han gjort det.
»Jo», sade ban, »det har skett av två skäl. En gång, på ett
hus-förhör, frågade jag en bondpojke, när han skulle upphöra att
supa. Han svarade: ’När pastorn upphör att snusa.’ Vid dessa
ord högg det som en dolk i mitt bröst. Slaveri som slaveri.
Den andra orsaken, som kanske inverkade ännu mer, var,
att snuset vållade att jag blev täppt i näsan. Till följd därav
blev det tyngre att predika. Då kom jag till den slutsatsen,
att det aldrig kunde vara rätt och Gud behagligt att för en
så usel begärelses skull misshandla ett för en präst så viktigt
kroppsligt organ som lungorna.»
Naturligtvis grep detta mig oerhört, och jag kände, att
Stenberg hade rätt. Därtill, kom även, att det kostade pengar att
snusa, och den tanken förföljde mig: »Tänk, huru mycket
bättre det skulle vara, om du använde dessa pengar - ungefär
sju kr. om året - till missionen». Jag försökte lugna mig
genom att besluta att giva sju kronor till missionen ändå. Men
så kom det över mig: »Om du kan giva sju kronor åt missionen
och fortsätta att snusa, så kan du giva 14 kr., om du slutar
snusa». Det blev väl dyrt i längden att räkna så. Men huru
skulle jag bli fri? Eller huru skulle jag få någon tröst, ty jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
