Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästerskapet i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
medan du har förmåga därtill, innan den dagen kommer, då
du icke kan, huru mycket du än må vilja».
En gång, när jag kom upp till generalkonsul C. O. Berg,
låg där en tysk tidskrift, vars titel var: »Allerlei gegen den
Brandwein» (Allehanda emot brännvinet). Första artikeln hade
till överskrift: »Ist das Tabakrauchen dem Christen erlaubt?»
(Är tobaksrökning tillåten för den kristne?) Då tänkte jag: se
där en artikel för mig. Jag läste: »Du säger, att Gud har
skapat tobaken, och därför skall man väl använda den». Rätt,
tänkte jag, du är inne på den rätta stråten. Men så blev
svaret följande: »Ja, om du röker eller snusar för att därigenom
förhärliga Gud i hans skapelse, då må du gärna göra det.»
Jag slog genast igen häftet och tänkte: Nej, det här går icke!
På det sättet plågades jag i flera år. Men år 1872 kom jag
på ett missionsmöte till Nya Kopparberget. Där uppstod
mellan mig och lektor Elmblad ett mycket allvarligt samtal om
träldomen under tobaksbegäret, och huru det var, så erfor
jag en rörelse igenom hela min kropp, som om mitt
nervsystem hade blivit fullständigt förvandlat. Jag kände, att jag
aldrig mera skulle komma att taga en pris snus. Det var
d. 10 juli 1872. Jag begagnade då som snusflaska en
sodavattensbutelj, och jag tryckte till korken på densamma mycket
hårt.
Dagen därefter var jag hos baron Axel Sparre på Vedevåg.
Där lämnade jag flaskan till förvaring, till dess jag nästa gång
komme igen. Snuset, som fanns i den, var köpt i Kristinehamn
av C. J. Nyvall. Han gjorde mig nämligen den tjänsten att gå
bort och köpa Ljunglöfs n:o l, det enda snus, jag egentligen
tyckte om. Hos Sparre låg flaskan till år 1878, då jag kom igen
och tog hem den. Men sedan d. 10 juli 1872, har den aldrig
varit öppnad.
När jag kom hem och fick se min hustru, så viftade jag åt
henne med vit näsduk (de av snusare på den tiden använda
näsdukarna voro stora och brokiga) och sade: »Nu är det slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
