Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På studiefärd i Danmark och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
ungen» (såsom i det borgerliga, religiösa och privata livet samt
den bildande konsten), medan språket alltid blir den grekiska
undervisningens egentliga föremål, såsom varande det, vari »den
grekiske anden »företrädesvis klart och härligt manifesterat sig.
Vad angår det fält, varpå den grekiska undervisningen bör
röra sig, så anser han, att endast huvudrepresentanterna för
den grekiska litteraturens grenar böra i skolan läsas, nämligen
Homeros för den episka poesien, Sophokles för den tragiska,
Plato för filosofien, Demosthenes för vältaligheten, Herodotos
och Thukydides lör historieskrivningen. I denna plan finner
Xenophon intet rum, såsom den där på det historiska gebitet
träder i skuggan för Herodotos och Thukydides, på det
filosofiska för Plato. Likväl anser Ahrens Anabasis och
Memora-bilia nödvändiga för skolan såsom »Voriibungen» för
Thukydides och Plato. Vad angår den lyriska poesien, så anser han
den ej böra förekomma på skolans stadium för de många
svårigheter, som den företer. Sådan är i korthet hans plan - en
plan, som kan förverkligas i Tyskland men ej hos oss, som ha
så föga tid anslagen ät grekiskan, att vi måste nöja oss med
vida mindre. I parentes må jag dock tillägga, att tyskarna
funno det fast otroligt, att vi ej avsluta den grekiska
undervisningen med ett stycke av Sophokles. Jag svarade, att vi ej
anse våra lärjungar mogna för läsning av tragedi och att döma
av de lektioner i Euripides och Sophokles jag vid de tyska
läroverken hörde, så vore jag frestad att tro, att denna
undervisning var föga uppbygglig för tyskarnas egna barn. Men så
är det med de tyska lärde: de finna de gamla klassikerna så
gudomliga, att en religionslärare aldrig kan vänta djupare,
härligare och varaktigare intryck av den Heliga Skrifts läsning,
än de vänta av dessa hedniska skriftställares betraktande. Icke
den Helige Ande, utan den grekiska och romerska anden är
den, till vilken de se upp såsom till »all god och all fullkomlig
gåvas givare» samt skaparen av den humanitas, som
föresvävar dem såsom människans högsta mål . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
