Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På studiefärd i Danmark och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
utan att på samma gång riskera den myndighet och aktning,
som tillkommer honom såsom rektor. Och detta rektors
förhållande till sina kolleger inverkar på dessas inbördes
förhållande ganska betydligt. Nej, tacka vet jag vi svenskar, tänkte
jag, aldrig ha vi någons trälar varit och därför förstå vi
ock att på samma gång vara nära förbundna vänner och
kamrater, ej blott med jämlikar utan ock med överordnade, och
likväl giva den heder, som heder tillkommer. Hos oss äro ej
träldom och självsvåld kontradiktoriska motsatser, ty vi
känna ett begrepp, som heter lagbunden frihet, ett begrepp, som
nyss år fött och ännu ligger i vagga hos tyskarna, medan det
hos oss är en fullvuxen yngling.
Från dir. Rurnpel gick jag till pastor Braun, en
utomordentligt älskvärd man, läroverkets förste kristendomslärare och
pastor. Vad hans egenskap av pastor beträffar, så är att märka,
att gymnasiet bildar en särskild församling för sig. Dess
gudstjänster hållas i gymnasiets aula och förrättas av Braun.
Därjämte håller han varje torsdag e. m. en privat
uppbyggelse-stund, vid vilken det står lärjungarna fritt att infinna sig eller
ej. Jag såg till min glädje, att deras antal, som infunnit sig,
var ganska stort, men när jag själv ville gå med, så
förvägrades det mig. Pastor Braun sade mig nämligen, att
upp-byggelse-stunden hölls i form av samtal, och att han därför aldrig
tillåtit någon annan än skolungdomen närvara, emedan uti
andras närvaro den dubbla frestelsen vore att befara, att
lärjungarna kunde bli antingen försagda, så att de ej fritt
uttalade, vad som låg dem på hjärtat eller ock retade till högmod
och begär att lysa. Visst måste man medgiva, att det ligger
något stort och härligt i en sådan skolans själavård, vari
lärjungarna med egna ögon kunna se, att man har fullaste
allvar med deras kristliga fostran. Gud give, att många sådana
skolor växte upp även bland oss! . . .
Lördags e. m. den 10 lämnade jag Giitersloh och reste till
Hannover, där jag blev över söndag. På måndagen kl. omkr. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
