Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren gav - Herren tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi en gosse. Vår glädje blev dock kort. Gossen dog ett och
ett halvt år gammal i strypsjuka. [1] Det var någonting alldeles
förfärligt att stå vid hans dödsbädd, när kvävningsanfallen
kommo på, och han sträckte ut sina små händer med
förtvivlans blick i sina ögon, såsom ville han fråga: »Kan ni icke
hjälpa mig?»
Men tiden läker alla sår och väl är det.
På hösten 1867, en kort tid förrän vår gosse dog, födde min
hustru en flicka, och så hade vi ett eget barn igen.
Efter vårterminens slut reste jag med min hustru, den lilla
dottern och vår fosterdotter upp till Luleå för att hälsa på
min gamle fader. Jag blev dock där endast några få dagar;
därefter måste jag ut på en predikoresa i södra Sverige. Men
min hustru och barnen blevo kvar.
Min gamle far var alldeles betagen i vår lilla dotter. Jag
har många gånger tänkt och sagt: Om man såsom far kan
behålla sitt förstånd, det är icke så underligt, svårare är det,
när man blir farfar. Gubben hade en sådan omsorg om
flickan, att han gång på gång kom in i sängkammaren för att
höra efter, huru det var med henne, och som han icke var
av den tysta sorten, så var det vanliga resultatet, att han väckte
det lilla sovande barnet.
Medan jag var ute på mina predikoresor, hölls val till det
första kyrkomötet. Genom biskop Beckmans inflytande blev
jag vald till lekmannaledamot av detsamma för norra delen
av Härnösands stift. Naturligtvis kände jag det som en stor
heder att ha fått detta uppdrag, och min gamle far var riktigt
stolt däröver och gav mig åtskilliga goda råd och förmaningar.
1869 var ett jämförelsevis lugnt år, och jag minnes
ingenting särskilt från det året, som hände mig eller min familj.
Jag var för sommaren engagerad som badhuspredikant i
Visby. Min avlöning bestod däruti, att jag och de mina hade
fria bad. För detta skulle jag predika varje dag, morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
