Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var står det skrivet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottningholm för att tala med konungen personligen om saken,
men Wennerberg svarade dem, att det icke behövdes, ty han
skulle sköta om saken hos konungen.
Jag gick med anledning av delta upp till Wennerberg. Han
var mycket ivrig för saken. Då vi skildes åt, sade han precis
dessa ord: »Bedrag nu icke mariostadsborna utan lämna in
ansökningshandlingarna i rätt tid.» Så skedde även, men
pastoratet fick jag icke. Jag gick upp till honom för att höra,
vad detta berodde på. Han svarade:
»Det var ju omöjligt att giva lektorn pastoratet, då lektorn
driver en sådan lära, som att djävulen har fått lösepenningen
för människans frälsning.»
»Var driver jag den läran?» frågade jag.
»Jo, i skriften ’Försoningens betydelse’», svarade han.
Denna skrift hade jag utgivit 1873. Jag bad nu att få se
den. Jag slog upp stället och läste för honom, att för de
gamla kyrkofäderna var det klart, att djävulen hade mottagit
lösepenningen för människans frälsning, men huru ohygglig
denna lära är, vore lätt att inse. Wennerberg lät sig dock
därav icke förbrylla utan sade:
»Ja, då har väl lektorn framställt det så på något annat
ställe.»
Jag svarade: »Alltså vet statsrådet båttre än jag själv, vad
jag har skrivit och lärt.» Det var predikanten i
Betlehemskyrkan Carl Johan Lindberg, som hade satt i Wennerberg
denna tanke, ty ban var en av de mest svåra motståndarna
mot den s. k. nya försoningsläran.
Det kändes ju genant att än en gång ha blivit på det sättet
lurad och undanpetad, men ofta har jag efteråt förundrat mig
över Guds nådefulla ledning. Det var han, som räddade mig
från pastoratet. Vern vet, vad det skulle lia blivit av mig, om
jag blivit kyrkoherde. Gud hade andra planer än så.
År 1873 utgav jag min nyssnämnda bok »Försoningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
