Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Var står det skrivet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blasieholmskyrkan förblev stängd för mig ända till 1911, då
jag blev kallad dit för att predika vid ett möte av
soldatmissionen.
*
Bland andra, sorn uppträdde med särskilda skrifter mot
mig, var biskop Beckman. Han skrev vänligt och snällt som
alltid men vidhållande den s» k. ortodoxa lutherska
försoningsläran. Huru litet biskop Beckman i själva verket hade reda
på, vad det egentligen var fråga om, må såsom bevis anföras
följande.
Sedan han blivit biskop i Skara, var jag i staden för
att predika. Biskopen var icke med, men jag bodde hos
honom. Han var hjärtlig, faderlig och vänlig som alltid. När
jag kom tillbaka från bönhuset, så yttrade han sin glädje över
min predikan. Han hade nämligen hört, att jag predikat om
Guds vrede. »Är det så underligt?» frågade jag. »Det är väl
mycket underligare, alt de som tala om att Guds vrede är
släckt i Lammets blod, ännu predika därom. För mig måste
det ju vara en naturlig sak, sedan jag betonat att Guds vrede
och hat till synden lika litet kan släckas eller ändras som hans
kärlek till rättfärdigheten.» Men sådana föreställningar hade
människorna.
Bland dem, som på ett mycket ingående sätt behandlade
den pågående striden var professor Granfelt vid Helsingfors
universitetet. Han gav ut en bok, uti vilken han framställde
den s. k. waldenströmska läran på ett sådant sätt, att jag blev
alldeles förvånad. Jag skrev till honom och sade: »Vill ni läsa
någonting riktigt waldenströmskt, så läs de och de sidorna
i er egen skrift.» Det märkvärdigaste i hans bok var
emellertid, att han i företalet sade, att ban icke hade läst någon
av mina skrifter utan endast motståndarnas. I mitt brev till
honom sade jag därför: »Jag är naturligtvis icke berättigad
att fordra, att ni skall läsa mina skrifter, men absolut berättigad
är jag att fordra, att ni skall låta bli att skriva om dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0284.html
