Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var står det skrivet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
hit och dit och till slut tyckte sig vara tryggast i den gamla
betalningsteorien.
Amy Moberg redigerade under flera år Stadsmissionären,
men måste till följd av åsikterna i försoningsläran lämna
densamma. Hon blev sedan en flitig medarbetare i
Sanningsvittnet. På gamla dagar köpte hon ett hus i Vaxholm. Där levde
hon till sin död.
En annan intim vän var häradshövding Odencrantz på
Torpa. Han blev högst förskräckt över den nya läran. Han
frågade, huru det var möjligt, att jag kunde kasta ut en sådan
brandfackla bland Guds folk. Men huru det var, så lugnade
han sig. Och det sista jag hörde från honom var ungefär
följande ord: »Det var en räddning för hela den andliga
situationen i vårt land.» Det sade han direkt till mig. Han hade
börjat inse, huru den nyevangeliska rörelsen höll på att
urspåra på ett högst betänkligt sätt.
En tredje av mina intima vänner var Svenning Johansson,
den bekante predikanten från Jönköping. Han blev också
högst förskräckt. Han tyckte, att jag tog ifrån honom allt,
vad han hade hållit fast i. »Ja», sade han till mig, »det var,
som om du hade huggit av mig armen, när jag icke ville
släppa, det jag höll.» Men trogen mot Guds ord, som han
var, böjde han sig också för den frågan: var står det skrivet?
Han uppnådde också en mycket klar insikt i frågan. Som
bekant verkade han med synnerligen stor välsignelse särskilt i
Jönköpings län. Han dog såsom predikant och
föreståndare för Jönköpings städs missionsförening. Medan han låg
på sin dödsbädd, tänkte jag många gånger, att jag måste
resa till honom och taga avsked av honom. Men det höll på
att aldrig bli av. En kväll blev dock denna sak så trängande
för mig, att jag huvudstupa måste kasta mig på nattåget och
fara till Jönköping, Jag kom till honom på förmiddagen.
Han var mycket lugn och stilla och sade: »Jag har inga plågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
