Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektoratet i Gävle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
stunden blev stängd. Med anledning därav måste Lundvik
förklara sig. Han svarade, att han aldrig hade lovat öppna
kyrkan. Tyvärr hade jag förstört hans brev, däri han givit
löftet. Jag blev ådömd varning.
När doktor Rydberg tilldelade mig densamma, sade jag till
honom: »Vad tror du, att den svenska kyrkan vinner på
detta? Icke få de troende hålla till i kyrka vidare. Icke heller
få de kalla präst. Då står dem ingenting annat åter än att ha
sina nattvardsgångar i sina bönehus och låta sina egna
predikanter förvalta sakramenten. Naturligtvis blir jag då
kom-munikant i stället för sakramentsförvaltare.» Rydberg blev
häpen över detta svar och sade; »För all del, Waldenström,
låt det inte komma därtill.» »Ja», sade jag, »det beror alldeles
på er. Ty icke må ni tro, att de frikyrkligt sinnade genom
sådana här händelser kunna förmås att sluta med enskilda
nattvardsgångar. Icke heller må ni tro, att jag kommer att
draga mig undan dem, utan får jag inte förvalta
sakramentet, så blir jag, som sagt, kommunikant och deltager såsom
sådan uti deras nattvardsgångar. Men däråt kunnen I ingen»
ting göra.»
Det gick ock, som jag hade sagt honom, till dess att jag
hade tagit avsked ifrån prästämbetet. Sedan började jag igen
att förvalta sakramentet.
Ett synnerligen belysande exempel på dr. Rydbergs
karaktär skall jag berätta. Det var en kyrkostämma i Gävle. Den
varade i sju timmar en helgdagsafton. Rydberg, som var
ordförande, blev trött och litet otålig. Jag begärde ordet emot
slutet av stämman. Han snäste av mig inte så litet snäft. Jag teg,
men en annan medlem av stämman, löjtnant Lindahl,
begärde ordet och for ut i de grövsta otidigheter emot honom,
därför att han mot mig betett sig så, som han hade gjort. När
jag kom hem från stämman, telefonerade jag till
tidningsredaktionerna och bad dem, att de icke skulle omnämna den
där ledsamma händelsen.
20 - Minnesanteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
