Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektoratet i Gävle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
än gott att säga, om jag undantager, att lärarna i allmänhet
ej voro alldeles så noga med att passa på tiden. Att komma
till lektionerna 10-15 minuter för sent var ganska vanligt.
Likaså att sträcka ut 10-minutersrasterna till 15–20
minuter. Disciplinen bland lärjungarna var i själva verket
mönstergill. Vad mig själv beträffar, kan jag säga, att jag stod i det
allra bästa förhållande till lärjungarna. Och jag har efteråt
med glädje erfarit så mycken vänlighet och tillgivenhet av
mina f. d. lärjungar, att det har glatt mitt hjärta innerligt. Jag
var ock som lärare så lyckligt lottad som knappt någon
annan. Jag fick nämligen taga emot lärjungarna i tredje
klassen och hava dem ända till dess, att de blevo studenter.
Under sådana förhållanden hade jag ju lätt att leva mig in med
dem. För var gång jag träffar någon av dem nu, så känner
jag det, som om det vore min egen son.
Vad angår mitt eget sätt att sköta disciplinen, så hade jag
under hela rniii läraretid ingen svårighet därmed. Jag
behövde aldrig en enda gång påkalla rektors eller klassföreståndares
ingripande. Under min tid i Umeå och några år, sedan jag
kom till Gävle, hände det emellanåt, att jag i häftighet
begagnade örfilen på eleverna i de lägre klasserna och titulerade
dem med öknamn såsom »fårskalle» e. d. Jag känner en
djup blygsel, när jag nu tänker tillbaka därpå. En gång
förgick jag mig mot en lärjunge i tredje klassen i Gävle utanför
skolan så, att jag kände mig tvungen att nästa timme inför
hela klassen bedja honom om förlåtelse.
Som jag förut berättat, var jag uppfostrad i ett hem, där det
»vankades smörj, så att det osade efter.» I Luleå skola var
ock samma metod, ävenså på Uppsala Lyceum, vad läraren
Svartengren beträffar. Man ansåg det både nyttigt, rått och
nödvändigt. Jag tror ock, att det stundom kan så vara. Så
länge människor stå på den ståndpunkt, att de inbördes giva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
