Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektoratet i Gävle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
och taga skäl genom smörj, så är det nog lämpligt att
använda detta medel, när verkligen så behöves. Det missbruk, som
varit, bör därför icke göra bruket förkastligt. Men när
kropps-straff skall användas, så skall det ske så personligt och
omedelbart som möjligt, icke efter långrandiga
kollegieförhandlingar och beslut. Pojkar ä’ pojkar, de skola expedieras snabbt
och sedan släppas. Att giva anmärkningar, som sedan stå
outplånliga i anmärkningsboken, verkar mer demoraliserande
än upprättande.
Det viktigaste medlet för
disciplinens upprätthållande är, att
lärarna själva föregå eleverna
med ett gott exempel. Däruti
brister det likväl allt för mycket.
På 1860-talet skrev jag i
Pedagogisk Tidskrift följande ord: »En
förmaning till lärjungarna skulle
nu ofta lyda: Vad vi säga Eder,
det skolen I göra, men efter
våra gärningar fån I icke göra.
Gören I likväl som vi göra, så
fån I anmärkning och nedsatta
sedebetyg. Och låten I eder
därav icke rätta utan i likhet med
oss uti edert onda väsende f ramhärden, så bliven I på sistone
relegerade.» Lärjungarna kunna icke lätt förstå, att det icke kan
vara rätt för dem att i hemlighet göra det, som de se lärarna
öppet göra. Mången gång pinades jag, när jag i
kollegiesammanträden fick höra, huru lärarna klagade över, att de hade
träffat lärjungarna på sådana där bättre krogar, som de själva
besökte.
När j^nglingarna blevo studenter, så var det vanligt, att de
skulle ut och dricka. Då skulle de även inbjuda sina lärare.
Jag blev aldrig någonsin inbjuden.
Nils Johan Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
