Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektoratet i Gävle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång under en termin hade lärjungarna i de översta
klasserna begärt rektorns tillåtelse att ställa till ett kalas
på ett offentligt värdshus. Rektorn gav sitt tillstånd därtill
med villkor, att de skulle bjuda alla lärarna. Lärjungarna
höllo en överläggning därom, och den ene fick i uppdrag att
bjuda den läraren, en annan att bjuda en annan. Men ingen
hade lust att gå och inbjuda mig. Jag blev således icke
bjuden.
Dagen efter en sådan där bjudning träffade jag en av de
nyblivna studenterna. Det var den sedan så ryktbare Viktor
Lennstrand. Han hade varit en troende. Därom skall jag
strax berätta närmare. Men han följde efter studentexamen
med de övriga kamraterna till ett utvärdshus. Jag hade redan
märkt, att hans andliga tillstånd inte var bra. Jag talade med
honom och frågade, huru han kunde gå ut med kamraterne
på ett sådant sätt. Han svarade, att han fann inte något orätt
däri. Flera lärare voro ju också med, och ibland dem även
lektor Ödman. Då frågade jag honom: »Varför bjöd ni icke
även mig, när ni bjöd de andra lärarna?» Då teg han. Jag
sade: »Säg mig uppriktigt, var det icke därför, att ni förstod
och kände på eder själva, att det icke passade mig att vara
med i ett sådant sällskap?» »Jo», sade han. Och därmed
skildes vi åt.
Jag nämnde om, att Viktor Lennstrand hade en tid varit
troende. Han och jag lågo många gånger på knä och bådo Gud
tillsammans. Och på hans initiativ började jag hålla små
bönesammankomster om söndagskvällarna med de lärjungar, som
ville komma tillsammans. De samlades i mitt rum, och vi hade
många gånger mycket trevligt. Lennstrand var då alltid
mycket livlig och ivrig. Men så började han att predika. Jag
sade till honom: »Tag studentexamen först. Sedan blir det
nog tillfälle för dig att predika. Det är icke hälsosamt för dig
att predika nu, medan du går i skola. Sköt det ena först och
det andra sedan.» Men det var omöjligt att få honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
