Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektoratet i Gävle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
personligen: »Har du gjort det, har du gjort det?» Alla
svarade nej. Jag sade: »Det gör mig djup bedrövelse, icke det
att en utav eder har kastat ’pappersplutten’, ty det räknar jag
såsom ett pojkstreck. Men att ni ljuger, den ene efter den
andre och säger, att ni icke vet, vem som gjorde det, det är
det, som bedrövar mig. Jag hoppas, att den, som har gjort
det, skall komma till mig senare i dag och tala om det.» När
jag kom ut i korridoren, kom en av eleverna ur klassen efter
mig och sade: »Vi tro, att det är den och den lärjungen, som
har gjort det.» Jag sade: »Jag har aldrig bett dig om en
sådan upplysning. Gå in och sätt dig, skvallcrbytta. Den, som
har gjort det, kommer nog själv och talar om det.» När jag
hade kommit hem under frukostlovet och varit hemma en
stund, kom en fru till mig mycket bedrövad. Hon sade: »Vi
ha inga händer med vår gosse. Han gråter och tjuter och är
alldeles över sig given, för han säger, att han har ljugit för
lektorn. Om det inte hade varit lektorn, så tyckte han, att det
icke skulle ha varit så farligt, men nu är det förskräckliga
det, att han hade gjort det just för lektorn.» Jag sade till hen
ne: »Ni skall icke vara för mycket bekymrad över detta utan
gå hem och skicka hit pojken, så får jag tala vid honom.»
Hon gjorde så. Pojken kom och bekände allt, hur det var,
och jag talade allvarligt med honom. Sedan föllo vi på knä
och bådo Gud om förlåtelse. Därefter sade jag honom, att så
ledsam historien än var, så skulle den icke inverka på hans
sedebetyg, utan allt skulle vara glömt. Längre fram på
förmiddagen, når jag hade lektion i en annan klass, gick jag in
i tredje klassen och omtalade, att pojken varit hos mig och
bekant, och att jag sagt honom, att allt var förlåtet och glömt,
så att han skulle ha sitt rena A i sedebetyg, såsom om
ingenting hade hänt. Detta gjorde på lärjungarna ett mycket djupt
intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
