Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje. Sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är han då borta? — Grymma lagar!
Hvi är han borta?
Hvi är han ryckt från sitt folk och sin nord? . . .
Flyktiga, korta, gyllne dagar!
Hvarför så korta?
Hvarför så få, åt en suckande jord? . . .
Skall han ej mer, under brydsamma tider,
Trygga sitt rikes sjelfständiga ro,
Räcka, i Göthisk och urgammal tro,
Värn åt en vän, som af våldsmakten lider,
Tvinga en ovän, i ljungande strider,
Att i hans grannskap med foglighet bo?
Skall han ej faderligt väcka och främja
Fredliga mödor till trefnad och gagn?
Skall han ej, ömsom, från thordönets vagn,
Sjelfsvåldets Hydra förskräcka och tämja,
Ömsom, från Delierns skålande char,
Banorna styra för ljusare dar,
Sprida kring fjellbygden Grekelands dager
Och, i dess rena och lifvande sken,
Mellan de trefliga lunder af lager,
Yppa och hägna ett nyfödt Athe’n? . . .
———
Ack! Gustaf borta är. Hans glada tid är snart
En saga blott, af fäderna berättad.
Skall glorian kring ett namn, af ljus och frid så klart,
Ock skingras under tidens fart,
Förgäten eller oförrättad? —
De sköna konster, dem han lifvet gaf,
Som i hans milda solblick fingo mogna
Och blefvo snart hans stora själs förtrogna,
De hafva till hans lagerkrönta graf
Sitt kärleksoffer längesedan burit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
