Print (PDF) - On this page / på denna sida - Guds lof. Konung Davids 104 Psalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon framgick, hon sig ställde
Trygg, orygglig på sin grund.
Mörkret omhöljde, svallet beklädde
Hennes obanade, ödsliga rund:
Men du bjöd — och skön hon trädde
Ut ur djupet, och sig glädde
Af sin första morgonstund.
Då sköto de opp,
De trotsiga fjällar,
Sin skyhöga topp:
Der stormarne ryta,
Och forsarne bryta
Bland dånande haltar
Sitt fradgande lopp.
Då sänkte sig den stilla dal,
I gräs och blommor klädd,
Der lunden kransar, lugn och sval,
Den friska källans brädd;
Der bäcken leker, klar och blå,
Omkring den gröna mark,
Och luftens härar nederslå
Uti en löfrik park;
Och under hjordars fröjdesprång
Och näktergalars ljud
All nejden stämmer upp sin sång,
Och lofvar dig, o Gud!
* * *
Dig, som dock åt menskan unnar
Största nåd och högsta tröst,
Lofve alla menskomunnar,
Tacke alla menskobröst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
