- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
5

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Släkt. Föräldrahem. Skol- och gymnasieår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Med nöje skulle jag sända »Juleroser» det enda
porträtt jag äger av min mor. Men tyvärr, det låter sig
icke göra, ty porträttet är en minnesbild, bevarad i min
själ, alltsedan jag såg henne sist, och då var jag fem år
gammal.»

I fortsättningen skriver han vidare, efter att
ha framhållit hurusom minnesbilder äro stadda i
ständig förändring, vare sig de blekna eller
förädlas:

»Nu är det visserligen så, att varje son, som har
den ouppskattliga lyckan att i minnet bevara bilden av
en älskad moder, förnekar idealiseringsförloppets
inflytande på hennes bild. För honom är den redan i sitt
ursprung så idealisk, att tiden icke kan förädla den.
Även jag förnekar, att tiden idealiserat min moder; men
en fordran att i det avseendet bli trodd på mina ord
vore ju en orimlighet.

Jag måste erkänna, att åtskilliga år – och just de
som följde närmast på hennes död – förflöto, utan att,
så vitt jag minnes rätt, jag hade hennes bild inför mig
vid andra tillfällen än när personer av olika
samhällsklasser sade mig, att jag haft en förträfflig, i flere
avseenden ovanlig moder, eller när jag lekte på
fästningsvallarna, som omgåvo mitt förra hem, och jag såg
aftonsolens skimmer i dess barnkammarfönster, eller när jag
inbillade mig vara olycklig och ville ha tröst. Men efter
mitt sextonde år, då striden för livet i yttre och inre
mening på allvar började, började också ett tämligen
träget umgänge med henne.

Jag säger: henne, ty jag gör ingen skillnad mellan
henne och min minnesbild av henne. Vad hindrar, att
de två äro ett? Och att hon allt fortfarande visar mig
moderligt deltagande och är mig en god rådgivare, kan
jag ur denna synpunkt intyga.

Åtskilliga märkliga drag som jag hört berättas ur
hennes levnad kunde jag meddela, men gör det icke, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:18:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warburyd/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free