- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
18

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Släkt. Föräldrahem. Skol- och gymnasieår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1839 till Jönköpings »högre lärdoms- och
apologistskola». Kort därefter bytte han till sin egen
ledsnad hem. Av något obekant skäl – antagligen i
tanke att hans myndling här skulle få det bättre –
beslöt nämligen hans förmyndare, skomakaren
Ahlstedt, att inackordera honom hos en murareänka
Kristina Pettersson, med vars son Viktor var
skolkamrat. Och från slutet av år 1839 till 1845, alltså
från hans tolvte till hans sjuttonde år, d. v. s. hela
uppväxtåldern, finna vi honom mantalsskriven hos
henne såsom »fosterson». Förhållandena voro även
här ganska torftiga, och Rydberg betecknade själv
detta skede i sitt liv med orden »aldrig mätt».
Men ej blott det materiella kosthållet var dåligt,
även den andliga atmosfären var honom obehaglig.
Långt senare i tiden – 1857 – skriver han
till en sin förre lärjunge, att denne har skäl att
vara tacksam för den goda vård, han åtnjuter i
det hem, där han bor. »Många andra gossar få
erfara annan behandling, då de lämna
fädernehemmet, och bland dem har jag varit en. Då min
mor var död och min far vistades på Ulriksdals
invalidhus, blev jag inackorderad hos en fru, som
för första gången lät mig smaka livets bitterhet.
Hon grälade varje gång jag begärde ljus för att
läsa över mina läxor och påminde mig beständigt,
att den årliga summa, hon erhöll för mig, var så
liten. Jag minnes, att jag en gång blev så ledsen
över detta gnat och mycket annat, att jag tillbragte
en stormig vinternatt på gatan, hellre än att stanna
hemma, samt om morgonen gick till skolan
sömnig, förfrusen och hungrig. Jag var då ungefär så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free