Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Släkt. Föräldrahem. Skol- och gymnasieår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formalismens ofantliga skräplast krökte stackars läraren gav oss
att gnaga på i skadestånd för vårluften, solskenet och
lekarna. Nåväl, de vetgirige bland oss gnagde med
lovvärd id. Han hade sagt att kunskapens skal är hårt,
men dess kärna söt. Ett tänkespråk lämpligt i
läraremun. Det uttalades ock helt visst i bästa syfte. Men
lika visst är, att Mefistofeles kunde sagt oss detsamma.
Nu, då jag minnes de långa höst- och vinteraftnarna
inom skolans murar, vill det också synas mig som om
Mefistofeles varit där inne ibland oss. Jag kände icke
hans grannskap, så länge ännu den sjunkande solens
sken vemodsfullt dröjde på väggen som genom daglig
iakttagelse blivit mig en solvisare, på vilken jag tålde
de sävt (trögt) smygande minuternas tal, tills den siste
strålen bleknat. Så kom skymningen, och så tändes
ljusen, och den svarta tavlan på sin ställning nära
kakelugnen kastade en lång skugga bort mot dörren. I det
mörkret dvaldes han. Läraren satt framför sitt bord med
huvudet lutat i handen. Skenet från de flämtande
dankarna i ljuskronan föll på hans ädelt välvda, men
sorgtyngda panna. Han gav oss frågor ur boken, vi
svarade efter boken. Han rättade, han förklarade där
så krävdes, han skötte plikttroget sitt kall på läxans
område, han plöjde och sådde inom hennes hank och stör,
men gick icke därutöver, såsom hade han med livlig ed
förbundit sig vid att aldrig öppna oss utsikt över hennes
stängsel. Han hade hjärta, det vet jag, han hade haft
inbillningskraft, det tror jag. Men det hände aldrig, att
han vädjade till vare sig det förra eller den senare hos
oss. Han måtte ha aktat som en ämbetsplikt att lämna
dessa brytningar av vårt mänskliga gry åsido för att
odla vår minnesförmåga ensam. I henne nedlades ord,
böjningar, ändelser, namn och årtal. Det var ett stycke
arbete, som han inom viss tid skulle hava färdigt, och
när den tiden utlupit, och hans kännesvenner dömts
mogne att flyttas till högre avdelning, var hans årsverk
samvetsgrant fullbordat. De grekiske hjältar, vilkas
gärningar vi läste, blevo till dockor, sammansatta efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
