- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
84

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vandrings- och studieår - I Lund 1851-52. -- »Sjustjärnan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»med en muskedunder av 1813 års modell på
axeln».

Rydberg fann synnerligt behag i
vapenövningarna och räknade beväringstiden bland sina
angenämaste minnen. Nu blev han ock känd inom
en större kamratkrets och utvecklade under denna
tid en livlighet, som – yttrar Svahn – kanske just
emedan den så länge legat bunden bröt fram
nästan under form av ungdomlig ysterhet.

Om hans studenttid har jag för övrigt mottagit
skildringar från ett par hans vänner. Carl
Leidesdorff berättar:

»Månget symposion kärt för minnet hade vi
tillsammans både på tu man hand och i kamratkretsen,
men vid alla dessa, även de gladaste tillfällen iakttog
Rydberg en viss och vis måtta. – – – Rydberg hade
alltid en utpräglat ridderlig natur, som kände livligt
behov att beskydda, hjälpa och uppmuntra allt som var
svagt och ringa och av andra förbisett. Han visade
detta hela livet igenom. Så trädde han under sin
studenttid modigt och utan tvekan i spetsen när det gällde
att hjälpa en kamrat. Så såg jag honom under vår
ungdomstid i Göteborg mer än en gång i större
sällskap slå sig ner och samspråka med den ringaste i
sällskapet, vilken ingen annan tänkte på. Och hans
ridderlighet i det offentliga livet känna vi alla. Rydberg
kunde vara och var gemenligen i kamratkretsen och
även på tu man hand sprittande glad, dock likväl under
ett villkor, en förutsättning som för honom allt mer
och mer under årens gång blev en conditio sine qua
non: han måste ha den känslan, det medvetandet, att
han under dagen gjort någon nytta, utfört något arbete
på den plats han åtagit sig, annars var han vid dåligt
humör. Men hade han det medvetandet, så sprudlade
han av liv, lust och ungdomsglädje.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free