Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Publicistisk verksamhet 1855-1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teologien å den andra»; han gör gällande, att
författarens försök att uppvisa de nödvändiga
bestämningsgrunderna för Guds handlingssätt endast
visade »det föga uppbyggliga skådespelet av en
tilltagsenhet som ostörd av betänkligheter icke
skyr att påbörda Gud alla de dumheter, vartill
hr Cornelius själv (med de hrr Drey, Havernick,
Stiefelhagen m. fi. ur vilka han kompilerat) vore
den sannskyldige upphovsmannen».
Särskilt harmades Rydberg över förklaringen
varför Gud endast kunde uppenbara sig för
judafolket och ej för de övriga spridda folken, och
kom härvid in på de stora skatter som dessa
»spridda folk» skänkt världen i avseende på rätt
och sedlighet, på skönhet, på sanning,
därvid han bl. a. erinrar om buddhistiska
levnadsregler, sådana som denna:
»Blott den lustans fjättrar sprängt som ej för något bävar mer,
den verkligt frie – endast han är värd att heta Brahmana (vis man).
Blott den som, mål för ondskans våld, dock vet att älska fienden
och tala milt till plågaren, är värd att heta Brahmana.»
och framhåller att judarna för sin religiösa
utveckling stodo i skuld hos ett folk, som Gud
enligt Cornelius skulle lämnat på egen hand,
nämligen perserna.
Denna uppsatsserie slutar med några ord
om att »därest Klemens av Alexandria eller någon
annan prydnad för den äldsta kristna kyrkan skulle
stå upp igen och råka till att bliva ledamot i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
