Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Novellutkast och fragment. -- Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Assim har, för att göra sin härskarinna Singoalla
lycklig även om dagen, smugit sig ned i slottet och
förgiftat fru Helena och lille Erland. När riddaren
kommer hem till sovkammaren, finner han dem båda
vilande i dödens sömn. Detta var Assims verk, icke
den store mandråparen pestens, men denne vandrade
sedan över nejden och tecknade dödens kors på tusen
inslumrade kojor.
Riddaren störtar ut och fördjupar sig åter i skogen.
»Så ledde honom slumpen - eller måhända den
hemlighetsfulla kraft, det ur-medvetande som utgör
vår själs fördolda grundval - till det ställe där
Sorgbarn vilade i gulblekt månsken.
Och bittert ångrande söker han kalla sin lille pilgrim
till liv.»
Följer så - lika i båda texterna - den kraftiga
framställningen av pestens ankomst, av zigenarfolkets
kvidan, av klosterfolkets milda verksamhet.
Men vid insjön i klippbrottet sitter Singoalla. Hon
förbannar från sin åsyn Assim, då denne kommer och
förtäljer henne om sitt nattliga missdåd, att han låtit
hennes och Sorgbarns medtävlare om riddarens ynnest
förgås. I samvetskval tillbringar Singoalla sin natt
och sin dag. »Det luktade lik omkring henne, det
klibbade gift och blod vid hennes samvete, hon
anklagade sig ensam för det som Assim begått.» Så vill
hon försona det brott som är begånget. Hon går till
klostret och beder munkarne taga vård om hennes son,
och även göra henne till kristen, på det hon och
hennes son en gång må få råkas i himmelen. Sedan vill
hon begiva sig till Eko slott och prisgiva sig åt
riddarens hämnd. Men från klostret bortvisas hon: »Gå
härifrån, ty i detta hus rasar döden.» Och på vägen
till slottet jagas hon bort med stenkastning - folket
antager henne vara pestflickan, som bådar pestens ankomst. Så
irrar hon omkring bland insjöns klippor.
Riddar Erland har ock vandrat och vandrat i skogen. Då
han märker, att pesten nått även honom, skyndar han hem,
skriver ett gåvobrev på Eko slott och beger sig därmed
till klostret; hans lärare, den halvdöende, pestsmittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
