- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
186

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Novellutkast och fragment. -- Singoalla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i senare upplagor avslutar Singoalla, läsa vi i »Aurora»
följande ord:

»Sagan slutar, såsom när under ett strängaspel strängarne
plötsligt brista i ett disharmoniskt ackord, förrän
detta hunnit upplösas i försonande samljud. Ty harmoni
och försoning, var finnas de härnere? Hor, stormen börjar
åter brusa i skogen! Sjunger hans vilda röst om harmoni
och försoning? Orkanen ryter högt över jorden; men nere,
i dess mull, arbetar förgängelsen, alstringskraften och åter
förgängelsen. Blomman uppspirar, för att dess skönhet
skall maskstingas; barnasjälar uppstiga ur det obekanta,
för att iklädas stoftskrud och orenas av synden. Trängtar
du efter evig skönhet, obefläckad oskuld, oförgänglig
lycka, sök den icke på jorden, men hoppas på evigheten!»

Det är samma egendomliga förening av missmod över alltings
förgängelse och förgängelseträngtan, som Rydberg samtidigt
varierar i ett par lyriska dikter, exempelvis i Alexis:

»Skall hon ej tveka, denna hand, en dag
att över blommans kalk och barnets drag
ett himmelskt skimmer strö, då inom kort
det skimret dör som aftonrodnan bort» -

eller I Natten med dess något panteistiskt
stämda förgänglighetslov:

»Jordisk smärta är ändlig blott -
hel förgängelsens milda lott.»

Inför denna världssmärta, som då fyllde den
unge författarens bröst, var en sot som svarta
pesten, den store mandråparen, en välgörare. Den
gjorde helt enkelt tabula rasa...

I den omarbetning Rydberg på 1860-talet
företog är slutstämningen en annan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:18:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warburyd/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free