Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Den siste Athenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lika litet som fallet är med de kristna är flertalet
av romanens hedningar ägnade att ingiva sympatier.
De äro nämligen inga sympatiska representanter för
hedendomen - denne lättsinnige, njutningslyste
Alkibiades redivivus, som kallas Karmides, en antik
Don Juansnatur, utan högre livsmål, och som då han
tömt njutningens bägare på dess botten endast finner
tomheten - eller hans värdige medbröder »skalden» och
»hävdatecknaren» Olympiodoros - eller den dråplige
filosofiske pratmakaren-snyltgästen Kimon, vilken
genom sin skepticism lyckas borttaga hopp och tro
från enfaldiga hedningar och därmed bana mark för
kristendomen - eller den i hjärtat hedniske
goddagspilten, den faunartade prokonsuln Annæus
Domitius, som byter om religion lika lätt som han
byter om dräkt och kejsare, men vars »fromma» maka
Eusebia tjänar honom såsom räddningsankare hos de
kristna, en figur tecknad med mycken humor: »dygdig
med de dygdiga, fräck med de fräcka, patricisk
bland patricier och plebejisk bland plebejer,
homoiusian och homousian, efter omständigheterna
erkännande många gudar, en enda gud eller ingen,
allt eftersom förhållandena bjuda», med ett ord en
maktens värdige tjänare.
Högt över skaran av alla dessa lättsinniga eller
likgiltiga epikuréer och skeptiker resa sig skepnaderna
av Den siste Athenaren och hans dotter Hermione.
Krysanteus är icke, som det påståtts, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
