Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Den siste Athenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slumrar in i en sömn, varur ingen skall
återväcka honom.
Däremot saknas på vissa punkter en fördjupande
skildring av det inre känslolivet. Icke i den
judiska tragedien; Rakels sorgliga kärleksöde är
givet med mycken personlig känsla. Även Eusebias
religiöst sensuella flirt med Clemens är intimt
behandlad, om än med ett stänk av ironi. Däremot
far författaren med nog lätt hand förbi Hermiones
individuella känsloliv i hennes förhållande till
Karmides. Man skulle velat blicka in i hennes
hjärta, för att skåda lyckan så väl som sorgen.
Men här nöjer sig Rydberg med några rader. Detta
sammanhänger med att Hermione tett sig för honom
mera som en tolk för hans idéer, än som en levande
skepnad i dikten. Hennes harmoniska varelse verkar
här en smula kylig. I ett galleri av antika bildstoder
mötes ögat av enstaka bilder som kvarlämna ett rent
personligt intryck och bakom vilka det skådar den
levande modellen. Andra åter - och de bära vanligen
gudinnenamn - stå mera såsom typiska skepnader, vilka
aldrig stigit ner från sin marmorsockel för att trampa
jorden, som andra lidande människor. Hermione verkar
snarast såsom en av de senare bilderna.
Det har anmärkts av den danske kyrkohistorikern Helveg, att
romanens huvudintrig skulle vara »skuren över en gammal
läst», nämligen de s. k. Klementinerna eller Recognitionerna
(som gå under Clemens Romanus’ namn) och vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
