- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
227

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PROSADIKT OCH UNGDOMSLYRIK 227

De lidelsernas bleka trälar, till vilka han
ställer dessa ord, äro, som det heter i en tillagd
strof:

»en präktig skeppsbemanning,
sammanblåst från alla kanteri
Ödets stormvrak, gamla, unga,
plundrade på hoppets skatt l
Sinnen trotsiga i sanning!
Andar, molnens anförvanter,
mäktiga att blixtar slunga
ur ett töcknigt inres natt.»

Och i ett par nya strofer, av sällsam glöd och
innerlighet, heter det:

»Du har prövat druvors krafter
och föraktar nu de bästa:
du har tömt förrädiskt ljuva
från Gehennas brända dal;
kalken tömt, med Edens safter,
rankans, den på korset fästa -
ingen druva, ingen druva
läska kan din andes kval.

Du har sett ditt ungblod gjutet
för en drömvärlds höga mönster;
än du tvivlat, tänkt och vässat
tankens udd mot tingens skal;
än du trott och bett i brutet
ljus från götiskt välvda fönster -
ingen än en druva pressat,
som kan döda själens kval.»

Dessa strofer peka tvivelsutan tillbaka på
Rydbergs fördjupade levnadserfarenhet under de sex
år som skilde Fribytaren från Flora. Men dikten
utmynnar i samma dystra förintelselängtan -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free