Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 VIKTOR RYDBERG
blott med avskiljande av vällustskildringen. Vid
polen förfrysa vilda tankar, där stelnar hjärtats
lava, där domna kvalen *. Och dikten slutar med
orden:
»Om en åtrå evigt sviken,
om en längtan utan mål.»
Själva det rytmiska schemat i dikten är,
såsom Book anmärkt, överensstämmande med det
i B. E. Malmströms dikt »Svanen» använda.
Dikten omarbetades ännu en gång och
offentliggjordes under titeln Oro i kalendern Svea för
1876.**
* Book har påpekat att Rydberg för den avslutande
polarfantasien med skildringen av forskningsbegärets offer
möjligen hämtat uppslaget från Tegnérs Polarresan.
** Rydberg har själv yttrat sig om denna dikt och
dess omarbetningar i ett s~kämtsamt brev till Birger
Schöldström, med anledning av att denne - i
Söndags-Nisse april 1874 - påpekat, hurusom H. av Trolle helt
ogenerat begagnat poemet i en i Nyaste "Blekingsposten
nämnda år införd följetongsroman, »Östersjöns konung»
- liksom hade det varit ett »commune bonum».
"Rydbergs brev, skrivet i februari 1876, har följande
lydelse:
»Först för några dagar sedan och genom en ren
slump fick jag veta, att under min färd uti Italien hade
Söndags-Nisse funnit skäl förhanden att värna den
litterära äganderätten för min räkning, i det Nisse fäste
uppmärksamheten därpå, att »Östersjöns konung» sjölöjtnanten
Trolle hade enligt gammal sjökungsrätt gjort ett
strandhugg på »Floras» magra blomsterkust och i brist på bättre
byte tillägnat sig en av de spillror, som den dit förvisade
»Robinson Crusoe» hade upplockat från sin sönderslagna
farkost och lagt där på stranden.
Så snart jag fick veta detta, tog jag för givet, att
det öga, som upptäckt detta kaperi, måste tillhöra den,
som känner varje smygvrå på vår litteraturs kust, där
en kapare kan lägga till och oförmärkt taga andras gods
ombord. Jag tänkte på Birger Schöldströms öga och låter
icke taga mig ur den tron, att det var du, som stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
