Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROSADIKT OCH UNGDOMSLYRIK 233
En blomma - ett litet rent lyriskt poem -
samt sonetterna Lyss till granen vid din
moders hydda, en vemodsfull suck vid det
forna barndomshemmet, där suset i granen bringar
klagans eko i hans sinne, och Vinst och
förlust, en dikt om vad åren ge och vad åren taga
- gyllene skördar och kindens ros - äro likaledes
uttryck för förgängelsens och förändringens
vemodsfulla stämning.
Dikten I natten, sådan den meddelas i
Flora, är ett helt annat poem än den lika nämnda
stämningsdikten i Rydbergs senaste samling 1891,
som därmed endast har anslaget och ett par bilder
gemensamma. I motsats till de dikter som klaga
över förgängelsens makt prisas här med ett anslag
av panteism, som vi finna även i Känsödikten,
förgängelsens lycka jämförd med en rastlös
oför-gänglighet, och dikten slutar:
»Jordisk smärta är ändlig blott
hell förgängelsens milda lott!
Under eviga stjärnor dig
prisar en dödlig på nattlig stig,»
eller som det bättre uttryckts i en variant:
»Jordisk smärta sig ändlig vet,
hell dig, milda förgänglighet!
Du som gav oss ett mål, en hamn,
du som lärde oss Dödens namn.»
Och skalden låter oförgängligheten
representeras av en stjärna, som vandrar på evig led och
trånfullt skådar ned mot jorden samt önskar sig
i grav med en hjärtevän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
