- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
238

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 VIKTOR RYDBERG

senare poem: Grubblaren (1890), men för visso
adlade i både ord och tanke.*

Med »Grubblaren» företer också dikten Till
Ödet någon frändskap. Den upptogs för övrigt
nästan oförändrad i diktsamlingen 1891, i det
orden »eviga ringdans» ändrades till »tigande
ringdans» och tillropet »o moira» till »Ananke». Redan
i novellfragmentet »Stenmänniskan» (från 1857-58)
förekommer själva hymnen till gudinnan Materia
eller Ödet (av dess sex strofer äro fyra analoga
med Floradiktens). Men slutet: om ödesslaven,
som frigör sig från varje länk, tänder
upprorsfacklan vid hjärtats lågor, fattar svärdet, slipat i
tankens verkstad, och som ägnar åt Gud sin fria
manliga hyllning, är tillagt i Floradikten och utgör
det äldsta uttrycket i Rydbergs poesi för den fria
Gudstron och gudshoppet gent emot den
marmor-kalla naturnödvändighetens ödeslära.

* Man jämföre med de två första stroferna
Grubb-larens:

Han ensam är, och i hans studiekammar
på äril, gotiskt välvd, en brasa flammar.
I kväll skall säkert ingen honom söka,
ty ute stormens vilda gastar spöka.

I parkens kronor klagar det och viner,
och ingen stjärna genom mörkret skiner.
I jättelurar vreda vindar tjuta,
och regnet slår mot blyinfattad ruta.

Ändringarna äro få, men avgörande för stämningen.
Likaså jämföre man fjärde strofen i Vemodet med
följande i Grubblaren:

Och dörren öppnas. In ett något träder,

en sky, ur skyn i silverskira kläder

står för hans syn en ängel eller huldra

med blick i hans, med hand uppå hans skuldra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free