Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 VIKTOR RYDBERG
älsklings vilokulle drömmer sig hän till ungdomens
lyckodagar, till en lycksalighet, snarlik den på
Astolfs och Felicias ö,
»där djup är tystnaden och ljuv är friden,
där vilar vällustdrucken själva tiden.»
Här drömma de åter om sin kärlek
»och om den ed vi svuro att, som flamman
med flamman enas, evigt smälta samman.»
Men hon vaknar från sin dröm.
»Till verklighetens strider
flyg, tanke, åter från förflutna tider!
Till stormens famntag ila,
se’n nu du hämtat elyseisk vila:
en vila, ack, för stunden,
ty vid ditt ödes kedja är du bunden!
Av den din flykt är länkad över haven,
tills mattad vinge sänks mot djupa graven.»
Dikten, som förmodligen synts författaren
alltför svärmiskt känslosam att upptagas bland hans
poem vare sig i Florasamlingen eller senare, var
likväl längre fram i tiden ånyo föremål för hans
tankar och undergick omarbetningar, vilka dock
icke fullbordades. Han använde den t. o. m. som
avslutning vid en konsthistorisk föreläsning på
1890-talet. I formellt avseende äger dikten
förtjänster: strofbildningen faller egendomlig och
naturskildringarna verka med stämning, t. ex.:
»Se, västerhavets vågor
i purpur gunga och i gyllne lågor.»
I Den siste Athenaren är inlagd en
Dityramb, närsläktad med den i Sjustjärnan före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
