Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROSADIKT OCH UNGDOMSLYRIK 243
Kärleken som en otillfredsställd trängtan, ett
kval snarare än en vällust är vid denna tid den
Rydbergska diktens ämne, när den någon gång,
fast sällan, närmar sig erotiken.
»Stum min kärlek föddes, dess dolda lågor
sjuda våldsamt, vill sig en krater spränga,
vill, men kan ej gjuta i ord sin lavas
sjudande strömmar»
heter det i ett litet poem: Stum kärlek.
I de båda senast anförda dikterna synes den
erotiska känslan ägt en motsvarighet i jordisk
realitet. Eljes finna vi stundom den tillbedda taga
en mera ideal gestalt, såsom en drömbild till vilken
skalden trånat. Detta är - utom i den ena
versionen av Vemodet - framför allt fallet i en märklig,
av personlig förtvivlan präglad dikt, som antagligen
tillhör denna tid. Det gripande poemet lyder:
»Det är för sent.
(Till A n i m a.)
Min vår har flytt. Mitt levnadsträd som linden
har fällt sin späda blomsterskrud till jorden,
dess frukt är skövlad, förr än mogen vorden,
och nakna kronan kämpar nu med vinden.
Vi dröjde du att på min längtan svara,
då än i blomning stod min levnads krona,
vars fägring blott åt dig jag velat skona,
vars doft jag velat, ack! åt dig bevara?
Jag såg dig blott i fjärran, älskarinna,
du är en himmelsk, ej en jordisk kvinna,
min ungdoms trånad blev sitt mål förment *.
* Dessa tre första rader äro överstrukna i
manuskriptet och strofens tre sista rader tillagda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
